[objx]

Det känns som att merparten av de 5% som SD fick i valet är missnöjesröster.
- Personer som är missnöjda med den svenska invandringspolitiken.
- De som ser invandringen som ett problem, en skattekostnad.
- En orsak till högre kriminalitet då invandrare ska vara överrepresenterad i brottsstatistiken (vilket vi diskuterat i en tidigare tråd).

Problemet är enligt mig att varken politiker eller den typiska "svensken" verkar ju se invandringsfrågan som något prioriterat.

Förvånansvärt många kommuner har ju tillåtit att invandrartäta områden vuxit fram, oftast i förorter eller utkanten av stan. Det är ju inte bara i de absoluta storstäderna som detta är ett problem, utan även mindre städer på < 100.000 invånare.
Många av problemen växer ju fram ur den här typen av områden. Inte på grund av att de är invandrare och tillhör en viss etnicitet, utan för att de lever i en väldigt utsatt situation. Det uppstår ju betydligt större problem med integrationen i den här typen av områden, än i de fall där enstaka invandrarfamiljer flyttar in i typiskt "svenskfödda" områden.

Men trots att det verkar vara den mest givande integrationspolitiken så tillämpas den inte särskilt ofta.

Dessutom har nästan inget parti, förutom SD då, velat/vågat stå för egna åsikter i invandringspolitiken, det har bara handlat om att bemöta SD. Ofta på inte särskilt konstruktiva sätt.

För att vi ska få en bättre fungerande integrationspolitik så krävs det att mentaliteten bland oss alla förändras. Vi måste se invandringen som en resurs, inte som en börda.

Det tragiska i hela situationen är ju att 5% av den svenska befolkningen inte är rasister.
Så upplever inte jag min omgivning i alla fall.

Trots detta så föll just 5% av rösterna på ett rasistisk parti. För läser man SD's partiprogram och lyssnar på vad de faktiskt säger så råder det inte särskilt mycket tvivel om att de har rasistiska åsikter.

Häri ligger tragiken enligt mig:
Rädslan och okunskapen som så mycket enklare får fäste än intellektet och det sunda förnuftet.